Bims Blogg

---------    

Recension av boken: "Musselstranden" av Marie Hermanson (1998) (Genre: Svensk Skönlitteratur)

---------

"Ulrika står på tå och kikar in genom sommarstugans fönster. Allt är i minsta detalj som hon mindes det. Det hemtrevliga vardagsrummet med sina randiga soffor, sjömanskistan, den vita gungstolen, jugendlampan, vägghyllan som löpte runt hela rummet fylld av småsaker... Det var som att se rakt in i det förflutna och i ett slag kommer allt tillbaka till henne; grannfamiljen som var så lätt att förälska sig i, deras dotter som var hennes första riktiga vän.Fylld av minnen tar Ulrika sina två pojkar med sig och går för att visa dem barndomens magiska plats, till musselstranden. Blå och pärlemorskimrande skärvor krasar under fötter.Här vilar hemligheter, livets ljuvlighet och farlighet har stämt möte. Men Ulrika vet inte om det. Inte förrän pojkarna gör ett skrämmande fynd..."

"Från ett smutsigt barnhem i Indien anländer Maja till sommarhuset i Bohuslän. Året är 1969, en tid full av framtidstro. Hennes adoptivfamilj är idealisk: föräldrarna är kulturkändisar, farfar professor, syskonen begåvade och självständiga. Men Maja är en gåta. Trots kärlek och uppmuntran förblir hon stum och otillgänglig.

När Maja är fyra år följer hon med sina tonårssyskon för att tälta ute i havsbandet. Under natten försvinner hon spårlöst. Sex veckor senare finner man henne vid Musselstranden, långt från den ö där hon försvann.

Ulrika, kamrat till Majas storasyster, följer händelserna på nära håll. Som vuxen grubblar hon fortfarande över Majas försvinnande. Hon beger sig på nytt till Musselstranden och gör ett märkligt fynd.

Som en mörk skugga i bakgrunden finns en annan ung kvinna, Kristina, som skapar sina egna bilder, sin verklighet, av vad hon finner vid havet. Kanske har hon en ovanlig förmåga att se samband i det till synes oförenliga."

(Kopierat från adlibris.se)

---------