Jag saknar faktiskt min lilla stora Tufsan...
Nu har Jenny varit borta en vecka, och har en vecka kvar i Turkiet. Jag saknar henne här hemma i Sverige. Vi ses ju oftast en till två gånger i veckan, och dom träffarna saknar jag ju givetvis. Men ännu mera saknar jag att prata med henne. Vi pratar ju varje dag nu också när hon är borta. Men det blir ju bara små korta stunder. I vanliga fall så pratar vi oftast flera gånger om dagen, och säkert i snitt en timme sammanlagt.
Jag vet att jag är larvig, och det är nog bara bra för mig att hon är borta såhär. Och jag unnar henne verkligen den här semestern. Jag är så glad för hennes skull att resan är så lyckad. Det är ju faktiskt första gången som hon är utomlands tillsammans med kompisar. Och det blev ju en himla bra avslutning på hennes gymnasieår.
Du är en sån otroligt varm och go mamma, och jag förstår att du saknar din Jenny jätte mycket.
Tänk ändå vad kul att dom har det bra, och att dom har två sperroliga veckor. Jag har min son i Halmstad, tältar med 3 kompisar. Jag är orolig hela tiden, och han sa igår att jag är den enda mamman som ringer hela tiden :) Men det får dom ta, man vill ju veta att allt är bra, det är så svårt att inte kunna vara med och styra upp allt som den hönsmora man är hihihi.
Ha en härlig måndag.
Kram!!!
Du är inte ensam om att sakna henne. Det gör jag och Tindra med. =)
---> Nilla: Tack för dina fina ord om mig. Dom värmer ska du veta!
Men du verkar vara en lika bra och lika hönsig mamma som jag är! Och fortsätt att ring du! Bättre att ringa för mycket än för lite! Man kan aldrig bry sig om för mycket! Dom frigör sig själva i alla fall!
Ha en fortsatt bra dag du också! Kram! :-)
---> Jocke: Jag förstår att ni båda saknar henne också. Och du kanske saknar henne ännu mer än vad jag gör. För du är ju van att ha henne hos dig varje dag och natt. Men den här veckan så har du ju i alla fall Tindra hos dig. Och det är säkert bra mycket roligare än förra veckan när du var ensam.
Kram till er båda! Vi ses på söndag! :-)
