Dagens Dagbok - Lördagen den 16 augusti 2008 - Kvällen.
Började att läsa i ännu en bok i dag: "Den du inte ser" av Mari Jungstedt.
Klockan åtta sen så tittade Borzko och jag på "SommarKrysset" på TV4. Åt och drack en massa gott gjorde vi förstås också.
Efter att "SommarKrysset" var slut, så kollade Borzko lite på sport på teve. Och jag varvade min bok med datorstunder.
Ont i huvudet... :-(
Ska åka och hämta Jenny på jobbet klockan tolv. Hon ska sova här i natt, eftersom hon slutar så himla sent i kväll, och det blir så jobbigt för henne att åka till Södertälje då.
Krya på dig från huvudvärken! Kram.
---> Linus: Tack.
Den boken tyckte jag var jättebra. Men Mari Jungstedt är en av mina favoritförfattare också.
Hoppas att huvudvärken är borta idag, det är så jobbigt att ha ont i huvudet.
Jag var hos min älskade mormor igår, jag har inte varit där sedan i juni så det var på tiden att vi åkte dit. Vi hade en jättebra dag, solen sken och vi åkte till hennes hus (som hon tyvärr inte orkar bo i längre, hon bor istället i samhället en bit därifrån). Mormor såg ut att bli tio år yngre bara vi kom till huset, hon var lite trött och alldeles krokig när vi kom till henne men bara vi kom ut till "De fria vidderna" (hon säger så själv) så sträckte hon på ryggen och blev min gamla mormor igen. Vi var där några timmar och hon var så lycklig, hon stod och tittade på utsikten mot sjön och bara log. Min lilla mormor som inget hellre vill bo där hon har bott i nästan hela sitt liv, men kan inte längre för kroppen inte orkar med. Jag blev lite ledsen när vi åkte hem igårkväll, jag hade helst velat att allt skulle vara som vanligt. Det är så svårt att acceptera att människor blir gamla och inte orkar på samma sätt. Jag har fortfarande inte kunnat förstå att farfar är borta, jag har fortfarande inte slutat gråta över det. Det som gör mest ont är att pappa saknar honom så otroligt mycket (pappa säger fortfarande inget om det) men det märks. Nu är det bäst att tänka på någonting annat annars kommer jag att sitta här och gråta hela dagen :)
Krya på dig! Ha en bra söndag.
Kramar
---> Josefin: Ja, boken var jättebra. Jungstedt är en författare som jag har "missat", men det ska jag ta igen nu. ;-)
Tyvärr så sitter huvudvärken i i dag också... :-(
Jag blir alldeles rörd över vad du skriver om din mormor... Och visst är det så, att man har svårt att acceptera att saker ska förändras, och att människor blir (för) gamla... Jag saknar ju min Mammas och Pappas Landställe något oerhört. Men det som är ännu jobbigare, det är ju att märka hur mycket dom två saknar det...
Tack för att du delar med dig! Tänk om du ändå hade en blogg! ;-D
KRAM!!
Hoppas att du ska tycka lika bra om hennes böcker som jag gör. Jag har inte hunnit läsa vad du tyckte om boken, men jag ska snart göra det.
Tack för att jag får dela med mig :)
Ja det där med en blogg, det skulle kännas konstigt att skriva om mitt liv, i så fall skulle det vara en låst blogg som bara du får läsa ;)
Tråkigt att inte huvudvärken blivit bättre. Du får krya på dig.
Kramar
Jag hade lite mer att skriva men jag glömde bort det medan jag skrev..
Jag förstår att du saknar dina föräldrars lantställe. Att se dina föräldrar sakna stället också, jag förstår att det är jobbigt och ledsamt. Jag tänkte på det igår när jag gick på vägen hos mormor och såg hennes hus. Det du skrev tidigare att dina föräldrar hade bestämt för att sälja och att det var jobbigt. Man blir så ledsen, någonting som betytt så mycket för en, för familjen och sedan är det borta. Det är svårt att förstå, man vill verkligen att allt ska vara som det alltid varit. Det är min morbror som redan äger mormors hus och den dagen mormor inte finns mer så kommer ingen i familjen att känna sig välkommen där. Medan morfar levde sa han alltid att mamma skulle ha huset, men morfar dog för snart 25år sedan och det fanns inget skrivet så det blev min morbror som skulle ta över huset (det blev lite ovänskap där ett tag, mamma var så arg på hennes syskon och mormor för att alla visste om att morfar sagt det men ingen brydde sig om det). Nu ångrar sig mormor, hon önskade att det var mamma istället som hade köpt huset, men mamma har sin stolthet och skulle inte köpa huset av sin bror. Min sambo tycker att vi kan köpa stället men jag tvivlar på att min morbror kommer att sälja till oss. Jag står bara inte ut med tanken på att han ska sälja huset till någon annan eller låta det förfalla. Det är en sådan pass stor bit av mitt liv, det känns som att komma hem när man kommer dit, jag står inte ut med tanken på att min mormor inte kommer att finnas en dag, inte heller att man kan fara till hennes hus. Jag hoppas att det inte lät alltför invecklat det jag skrev.
Jag är i alla fall glad för alla fina minnen jag har från jular, somrar och alla gånger emellan. Men samtidigt som det är fina minnen så gör det ont att tänka på att det bara är minnen och att det aldrig kommer att bli så igen.
Kramar
---> Josefin: Ja, hennes två första böcker var jättebra!
Haha! Ja, det vore väl något! En blogg bara för mig!
Kram!
---> Josefin: Tack igen för att du delar med dig av ditt liv! :-D
I vårt fall så är nog min Mamma och Pappa ledsna över att varken jag eller min syster ville ta över huset...
Kram!
