Bim Frågar - 52 - 100630 - "Vad är du rädd för"?
Bim Frågar - 52 - 100630
Bim Frågar Om: "Vad är du rädd för?"
Ja, vad är du rädd för?
Och varför?
Spindlar - rädslan kommer nog ifrån mamma. Hon skriker och blir hysterisk när hon ser en spindel och det har hon gjort sedan jag var liten. Så den rädslan kommer nog definitivt ifrån henne.
Höga höjder - vet inte vart den rädslan kommer ifrån, jag blir alldeles yr om jag är för högt upp.
Döden, vårtbitare, syrsor och höga höjder.
Döden - tråkigt att dö helt enkelt och inte få vara nära dem man älskar mer. Att inte få uppleva fler saker.
Vårtbitare - min ena storebrorsa slängde gräshoppor på mig då vi var barn. Jag skyller min vårt- och syrsefobi på honom.
Höga höjder - förknippat med döden. Föga troligt att överleva ett fall från hög höjd.
Jag är rädd för igelkottar. Det är min fobi, Jag vet att många tycker de är gulliga. Jag tycker de är hemska!
O även jag är rädd för höga höjdare, simma på djupt vatten, och att det ska hända någon i min omgivning något som tex sjukdomar eller döden.
Nu undrar man ju såklart vad du är rädd för?
---> Johanna: Jag är inte så farligt rädd för spindlar. Jag tycker att tvestjärtar och larver är mycket, mycket värre...
Höjder är jag lite rädd för. Men inte så jättemycket.
---> Viola Vamp: Jag är inte rädd för vårtbitare och syrsor.
Men döden är jag (självklart) rädd för. Men ännu mera rädd för att döden ska inträffa för mina barn, före mig... :-/
---> Akå: Jag är allra, allra mest rädd för att det ska hända mina barn någonting...
Efter det så känns alla andra rädslor så små och futtiga...
Men andra rädslor i alla fall är:
- Att prata inför folk.
- Tvestjärtar och larver.
- Flyga och höga höjder.
- Mörker.
Mest rädd att något ska hända Tina, annars...inget speciellt.
---> Natalie: Ja, det är ju alltid den värsta rädslan som man har som förälder...
Jodå, visst skulle det vara hemskt om det händer barnen något, eller mina föräldrar, men jag är inte rädd för sånt, går inte och f u n d e r a r på det liksom.. samma med höjder, jag tycker det är obehagligt, men inte oöverstigligt läskigt. Tror inte något egentligen skrämmer mig, även om jag kan vara nervös som få innan jag ska göra något, jag skulle hata att göra bort mig offentligt tex. Döden är jag inte särskilt rädd för heller, även om jag självklart inte vill uppleva den på nära håll nu.
---> Snurran: Vad skönt att vara så pass orädd som du är! ;-)
Det jag är mest rädd för är mörker och djupt vatten. Det har jag varit sen jag var liten.
Jag tycker att det finns olika sätta att vara rädd för mörker. Jag menar, vissa är rädda för att man inte vet vad som finns där ute. Det är inte jag rädd för, jag är rädd för själva mörkret. Det är svårt att förklara...
Varför jag är rädd för vatten vet jag inte riktigt. Alltså jag kan tycka att vatten över huvud taget kan vara läskigt, nu menar jag inte typ att duscha eller dricka vatten. Utan att bada i en pool där det inte är djupt eller i en långgrund sjö. Det här med att man kan drunkna i vattnet känns också jävligt obehagligt.
Sen så tycker jag det är obehagligt med stora folkmassor och att prata inför massa människor. Och ändå så älskar jag att spela teater, hur fan går det ihop liksom? haha.
Ja men juste sen är jag rädd eller jag tycker mer att det är obehagligt att åka tunnelbana speciellt själv. vet inte varför men det har jag också tyckt sen jag var liten. Jag åker hellre värsta omvägen med buss/tvärbana/pendel än att åka tuben.
---> Emma: Håller med dig om mörkret. Och lite om vattnet. Och definitivt om att prata inför människor.
Självklart är jag rädd att något ska hända mina nära och kära. Sedan är jag ohyggligt rädd för att drabbas av en stroke. Har det ju på nära håll (pappa)och mina gener är tyvärr inte de bästa. Allra mest rädd är jag för att få en stroke som gör mig personlighetsförändrad och elak. Då hoppas jag hellre att jag får dö.
Det finns även situationer där jag har en "släng" av social fobi som gör mig rädd. Tex. att skriva min namnteckning inför okända. Det går bra om jag inte är förberedd annars går jag och tänker på det och hinner bygga upp en rädsla för att darra eller få skrivkramp. Det har varit mycket värre än det är nu.
---> Marianne: Stroke har jag ingen större erfarenhet av, men jag kan ändå förstå din rädsla.
Just att skriva min namnteckning har jag inga problem med. Men däremot mycket annat inom "social fobi", tyvärr...
Ja, det är faktiskt väldigt skönt :-)
---> Snurran: Ja, det ska du vara glad över! (Säger hon som känner sig rädd för typ allt ibland...) ;-/
