Måndagen den 14 augusti 2006
I dag ringde mobilen redan klockan sex. Jag gick upp, duschade, gjorde mig i ordning, och sen så åt jag min grötfrukost. Borzko hade gått upp klockan fyra och åkt för att jobba. Jimmy gick upp klockan sex och åkte sen iväg strax efter för att jobba. Jenny gick upp klockan sju, duschade, gjorde sig i ordning, och sen så åt hon frukost. Sen så gick hon iväg vid kvart över åtta för att ta tunnelbanan in till stan, för i dag var hennes första dag på gymnasiet.
Regnet vräkte ner här på morgonen och förmiddagen. Så det blev ingen morgonpromenad i dag heller. Läste lite nyheter i datorn och höll på med lite annat i datorn en stund. Sen när klockan närmade sig tio så gick jag till Centrum. Först så gick jag till Bokia och köpte tredje delen av Lotta Thells dokumentära böcker om sitt liv. Sen så gick jag till HemKöp och köpte lite matvaror.
Väl hemma igen så bytte jag alla lakan i alla sängar och även alla handdukar. Sen så dammade jag överallt i lägenheten och putsade glasytor och speglar. Lite lätt lunch blev det vid tolvtiden också.
Klockan ett gick jag ner i tvättstugan. Vår tvättmaskin är ju fortfarande trasig, så jag hade bokat tvättstugan mellan ett och fyra i dag. Jag körde först två maskiner med lakan. Sen så körde jag en maskin med handdukar och en maskin med svarta kläder.
Mellan promenaderna ner till tvättstugan så satt jag en del vid datorn, bloggade sju inlägg bland annat. Höll på och fixade med allt möjligt här hemma också. Bäddade rent i alla fyra sängarna också.
Vid halvfemtiden så kom Jimmy hem från jobbet. Jag följde med honom ner till Centrum direkt då för hans nya telefon hade kommit med posten. En Sony Ericsson M600i 3G-telefon hade han beställt.
Jenny kom hem vid halvsextiden. Hon hade umgåtts med sina nya klasskamrater en stund efter skolan. Läs gärna hennes egen blogg om hennes första skoldag. Vi tre åt middag då när hon kom hem.
Efter maten så hjälpte Jimmy och Jenny till med veckostädningen. Jenny skurade toaletten och badrummet. Jimmy dammsög och moppade golven. Det blev veckostädning redan i dag. Lite tidigt i veckan kanske, men det är en lite konstig vecka, och vi har mycket annat för oss framöver i veckan.
Jag röjde i ordning i handduksskåpet och lakansskåpet. Plockade ur allt och vek snyggt och sorterade och så in med allt igen. Det blev bra.
Borzko kom hem från jobbet vid halvåttatiden. Middag, dusch, sport på teve, och sen sängen vid halvtiotiden för han ska upp halvfyra i morgon bitti. Inte mycket han hinner med i veckorna inte. Bara jobba.
Jenny satt vid datorn i sitt rum större delen av kvällen. Jimmy och jag satt med våra bärbara datorer vid köksbordet. Fast Jimmy höll mest på och fixade med sin nya mobil. En riktigt cool mobil med pekskärm är det. Jag höll på med allt möjligt i datorn.
(Hade precis en stor äcklig tvestjärt som kröp på stolen bredvid mig här i köket. Usch, jag avskyr verkligen tvestjärtar. Det är det värsta med sensommaren. Om sommaren ändå är slut, så kan det lika gärna bli höst och kallt så vi slipper tvestjärtarna...)
Håller med till fullo om Tvestjärtarna. Pappa långben är nästan i samma klass ;-)
---> Angela: Nej, jag tycker inte att Pappa Långben är i nästan samma klass... Långt ifrån... Jag är inte så äcklad av andra småkryp. Men tvestjärtar i en klass för sig! *Brrr* Möjligvis larver kan nästan mäta sig med dem. Men bara nästan... :-(
Det är så härligt när allt är rent, att det (nästan) är värt att städa :)
---> Thowe: Ja, jag håller med dig! Det är (nästan) värt besväret! ;-)
tvestjärtar är väl inget!! Jag Har inte ont av små djur, men Grodor!! Tur att vi är olika annars vore det inte kul. Men gissa om alla skrattar när man säger jag är livrädd för grodor, men ta i spindlar och småkryp är inget. Har räddat livet på många spindlar hos min kompis, tar dem och släpper ut dem innan hon slår ihjäl dem.
---> Ahnna: Ja, det är lustigt hur olika vi är! Grodor och spindlar har jag ingenting emot! Men tvestjärtar... *Ryser*
Testar bara mobilen
---> KulleN: Coolt! Jag vill också ha en sån cool mobil! ;-)
Testar att kommentera via GPRS i mobilen.
Vad tycker du om att din dotter skriver om (och antagligen då även drack) alkohol, tex när hon var på Gotland?
---> Nyfiken mamma till 15åring: Hej. Gillar ju egentligen inte anonyma inlägg att svara på. Man kan ju skriva en mailadress om man inte har en egen blogg. Men okej. Jag svarar ändå. Jag litar på min dotter till hundra procent. Visst är jag medveten om att hon visst kan lura mig, men tills/om jag upptäcker att hon har gjort det så tänker jag lita på henne. Hon åkte ner med sin pojkvän som är 19 år, och 10 stycken killkompisar till honom som är mellan 18 och 20 år. Jenny är bara 16 år. Jag tror inte att hon skulle vilja dricka sig full i det sällskapet och göra bort sig och vara "fjortis" när hon ändå är så medveten om att hon är så mycket yngre. Jag vet att killarna drack varje dag där nere. Men jag vet också att de nästan alltid dricker "lagom". Jenny får absolut inte dricka någonting för mig. Hon säger att hon drack en cider på hela veckan. Och det måste väl ändå vara "okej". Jag kan ju inte gå och misstro vad hon säger, när jag hittills aldrig har kommit på henne med att ljuga för mig eller att lura mig. Hon hade aldrig fått åka ner till Gotland med ett gäng tjejer i samma ålder. Det hade varit en helt annan grej. Men med hennes väldigt bra pojkvän och hans bra kompisar så tyckte jag att det var annorlunda och vågade släppa iväg henne. Likadant när hon är på fester här. På festen hon var på i helgen så var alla mellan 18 och 23. Det är klart att de dricker då. Men Jenny brukar ta med sig Red Bull och dricka. Hon är ganska så säker på sig själv, och inte speciellt blyg, så hon klarar sig bra utan alkohol. Vi har alltid tät telefonkontakt via mobilerna också. Tycker du att jag gör fel eftersom du kommenterade som du gjorde? Med vänliga hälsningar från Britt-Marie.
Tack för ditt svar! Okej, tyvärr har jag varken mailadress eller en blogg. Jag tycker absolut inte att du gör fel, ville bara veta hur en annan vuxen till en tonårsdotter agerade i den situationen. Min dotter och jag har tyvärr inte lika nära kontakt som det märks att du och Jenny har. Jag har på senaste tiden fått reda på att hon har drickit väldigt mycket alkohol hela sommaren. Vet inte riktigt hur jag ska agera för att jag har aldrig ens tänkt tanken att min dotter skulle göra det. Men, det är tydligen mycket jag inte har fått veta. Vad skulle du göra? Jag tror inte på utegångsförbud av egen erfarenhet från min ungdom. Hälsningar Christina i Kungsängen
---> Christina i Kungsängen: Hej igen! Det gör inget att du inte har mailadress eller blogg. Ibland undrar man bara om den som skriver är den som den utger sig för att vara. Ja, Jenny och jag har verkligen jättebra kontakt. Jag har alltid varit sån som har pratat, pratat och pratat med mina barn. Och sen har jag överröst dem med kärlek, men samtidigt varit ganska så sträng. På mina två har det i alla fall (hittills) funkat bra. Ja, du... Jag vet inte vad jag skulle göra i din situation... Jättesvårt. Alla är vi ju olika och man måste nog utgå från sig själv och sin familj. Men jag skulle i alla fall prata, prata, och prata... Och försöka få henne att förstå. Sen så skulle jag nog kontakta föräldrarna till de kompisar som hon dricker ihop med. Fast inte bakom ryggen på henne. Utan jag skulle tala om att jag gör det. Straff och förbud kan väl vara bra ibland, men man ska nog vara lite försiktig med det tror jag. Man kan ju ta kontakt med någon i skolan också. Klassföreståndaren, kurartorn, skolsyster eller någon annan. Huvudsaken att man gör någonting! *Kram från Bim*
Tack Bim för att du tar dig tid mitt problem. Jag har försökt att prata, vilket är svårt pga våran relation. Hon skriker bara tillsvars att varenda tonåring dricker och att om hon inte dricker sig medvetslös så spelar det ingen roll. Så ser självklart inte jag på det. Idag ska jag försöka ta tag i problemet och ringa till hjälp. Tycker det är väldigt synd att jag ska behöva ta till utomstående personer för att lösa upp detta med min dotter. Men förhoppningsvis så löser det då sig och hon förstår att alkohol är fel. Kanske det även stärker våran relation?! Man får se. Tacktack igen för att du tog dig tid. Och självklart tack för din mycket fina blogg! Kram från Christina. (Jag skriver tillbaka och berättar hur det går)
---> Christina: Hej! Absolut ingenting att tacka för! Det kunde lika gärna vara jag som var i din situation! Om ni har så svårt att prata så hon bara skriker till dig, då tycker jag absolut att du ska be om hjälp utifrån. Jag tror också att det i längden stärker er relation. Man måste ju visa att man bryr sig. Det är det allra viktigaste. Och att de förstår att man älskar dem vad de än gör. Jag säger alltid till mina barn att vad de än gör så älskar jag dem obegränsat. Jag tycker aldrig illa om de vad de än gör. Men jag kan tycka hemskt illa om deras beteende. Och det är en helt annan sak. Jag tror att det är viktigt att poängtera. Efteråt, när ni har kommit ur den här situationen, så kommer hon att vara tacksam mot dig, det är jag övertygad om. Skriv jättegärna och berätta hur det går. Och tack så mycket för berömmet om bloggen. Lycka till nu. *Kram från Britt-Marie.*
