Bims Blogg

Här nedanför så lägger jag ut en novell som Jenny har skrivit. För er som inte vet så är Jenny min dotter som är snart sexton år. Hon går i nionde klass, och just nu så jobbar de med ett tema som heter ”Jag, kärlek, kropp & själ”. Som en uppgift i temat så skulle de skriva en novell fritt ur temat. Nedanstående text lämnade Jenny in i dag. Jag tycker att texten var så bra så jag ville lägga ut den här till allmänt beskådande. SJÄLVKLART SÅ HAR JENNY SAGT ATT DET ÄR OKEJ ATT JAG LÄGGER UT DEN HÄR! Jag blev så himla glad, stolt och rörd över det hon har skrivit om mig. Jag älskar henne så otroligt mycket! (Och självklart älskar jag Jimmy lika mycket!)

-------------   -------------   -------------  

Jag, kärlek, kropp och själ

Vad är kärlek?
 Finns det egentligen något svar?
 Jag ska försöka ge er min syn på vad kärlek är för just mig.
Olika sorters kärlek, finns det?

Kärlek är ett stort ord som ibland överanvänds, folk älskar hit och dit. Kärlek för mig är när man känner trygghet till en person, tillit, bara mår allmänt bra av att vara i personens närhet.

Men kan ungdomar verkligen älska varann? Eller är det bara någon slags lek? Jag tror helt klart att ungdomar kan älska. Självklart inte samma kärlek som det finns mellan mina föräldrar. Men vem har sagt vilken kärlek som är korrekt? Jag hade en pojkvän i 7 månader som jag älskade och han älskar jag än idag. Bara det att mina kärlekskänslor har svalnat. Men han är mig nära hjärtat och vi är vänner idag, kärlekskänslorna har övergått till vänskap. Men jag älskar och bryr mig om honom.

Kärlek till min passion dans då? Kan man kalla det kärlek? Det är något jag brinner för, när jag står där i träningssalen, musiken pumpar ur högtalarna och när läraren räknar in oss strömmar blodet i kroppen och jag får en speciell kraft och när jag börjar dansa så känns det som jag aldrig vill sluta. Samma med musik, man lyssnar på en låt, man fastnar för texten, musiken, helheten, kärlek vid första ”Öronkastet”. Kan man kalla det kärlek till musiken då?

Och kärleken till mina vänner är obeskrivlig, bara det senaste åren har man lärt sig så mycket, bråk hit och dit, men dom glada minnena väger helt klart över. Man kan dela så mycket med vänner, dom är outbytbara.

Och den största kärlek jag känner är helt klart till min familj, det är dom som är mitt kött och blod, dom som varit med mig sen jag föddes. Speciellt min Mamma, Hon är min bästa vän, men ändå en perfekt Mamma. Hon står mig närmare än någon annan, Hon förstår mig till hundra procent. Hon ger mig stöd i alla situationer och finns där när jag behöver henne.
Jag litar på henne totalt och vet att hon står där vad jag än gör, som hon själv brukar säga, jag skulle aldrig hata dig vad du än gör, skulle bara hata ditt beteende. Den meningen kommer jag bära med mig hela livet, Min Mamma och min familj har gett mig den barndom alla drömmer om.
Dom har uppfostrat mig att ha respekt för andra människor, lärt mig rätt och fel i alla områden.
Men ändå låtit mig upptäcka saker på egen hand och skaffa mig en egen uppfattning, men alltid med dom vakande vid min sida, så jag känner trygghet.

Mamma har gett mig stöd när det gäller allt, som en bästa vän, men jag vet alltid att hon är min mamma och därför tycker vi olika ibland, men det är väl så det ska vara.
Hon skjutsar mig, hämtar mig mitt i nätterna hit och dit. Innerst inne vet jag att hon är så pass rädd om sin lilla flicka. Men hon kan ju lita på mig, det vet jag att hon gör, men det är personerna i vårt samhälle hon inte litar på. Men när jag är vuxen och sitter där med egna tonårsbarn kommer jag titta upp mot Mamma som sitter på ett moln, och jag kommer att le. Jag vet att jag kommer göra exakt samma sak.

Jag älskar att älska. Jag älskar mitt liv och folket runt omkring mig. Jag lever med ett leende på läpparna.

Jenny Kullin 9B
torsdag den 9 mars 2006