Några fler bilder från dagen.
Middag.
Min pizza som jag åt till middag. Det blev en ny sort i dag som hette "Daniella". Den var med tomat, ost, färska champinjoner, färsk paprika, purjolök, grön pesto, fårost, och ruccolasallad. Mycket god!
Tycker du att det känns som jul? :D
---> Charming Man: Ja, inomhus hos oss så känns det verkligen som jul! Men tyvärr inte utomhus...
vilket fint namn:P
---> Anonym/Daniella: Hahaha! Ja, fint namn! Och den var supergod! ;-D
Hej.
Jag vill också vara glada som ni! Kanske låter konstigt att jag skrev så, men jag skulle önska att allt var som vanligt med julförberdelser. Men så är det tyvärr inte. Min farfar dog igårkväll och det enda jag gör är att gråta. Gråta och försöka att förstå, vilket inte går. Det blir ingen rolig jul här när alla är ledsen(helst skulle jag vilja skippa julen helt i år). Ville bara skriva av mig några rader (känns ändå nästan som att jag "känner" dig).
Kramar
---> Josefin: Vad tråkigt. Jag beklagar verkligen. Och det är helt okej att du skriver av dig till mig. Och att du nästan känner som att du känner mig.
Det är väl lika tråkigt när det än händer i och för sig. Men ändå kanske lite extra jobbigt när det händer så här precis innan jul. Förstår att julen känns helt förstörd för er alla. Det är väl helt naturligt att det känns så.
Skickar en kram till dig, och hoppas att det snart känns något bättre. Ni som är kvar får trösta och stötta varandra.
Tack för dina stöttande och snälla ord. Ja vi stöttar varann så gott det går. Precis som du skriver så blir det kanske extra jobbigt innan jul, eftersom det är då man ska träffa alla man älskar och vara så glada. Ingen i min närmaste släkt har gått bort(förutom när jag var väldigt liten och det minns jag förstås inget av). Jag vill inte vara med om detta. Jag förstår att det måste hända förr eller senare, men jag kan ändå inte förstå hur en person kan finnas här ena sekunden och sedan är personen borta. Jag förstår inte någonting just nu, jag väntar bara på att vakna upp ur mardrömmen. Jag vet att jag är ledsen för att jag gråter hela tiden, men ändå så känns det som att han fortfarande lever. Nu har jag fått skriva av mig lite till.
Kramar
---> Josefine: Jag måste faktiskt erkänna att jag har varit så förskonad genom livet, så trots att jag är 46 år, så har ingen som har stått mig riktigt, riktigt nära dött.
Min Farmor dog innan jag föddes, och min Farfar när jag var ett år. Min Mormor och Morfar dog när jag var i tonåren. Men jag var inte speciellt nära någon av dom. Då var jag mest ledsen för att min Mamma var ledsen. Min Svärfar dog för några år sen, men vi var inte heller så nära.
Mina föräldrar är ju nu 83 och 78 och jag förstår att de inte kan leva i evighet... Men jag vill inte ens tänka på det...
Jag antar att du stod nära din Farfar eftersom du tar det så hårt. Och så ser du väl din Pappa ledsen. Och så är det väl chocken att det kan hända så fort och när som helst.
Gråt på du. Det är nog det bästa. Och prata, prata, och prata med dina nära och kära. Kram på dig igen.
Tack igen för dina ord, det känns bra att "prata" med någon utomstående.
Kramar
---> Josefin: Varsågod. Det var så lite så. Skriv när du känner för det. Kram igen.
