Sista gången på Landet i dag... :-(
Ja, i dag ska jag ut till mina föräldrars landställe för absolut sista gången... För nu är det sålt. Mamma och Pappa skrev på alla papper i torsdags, så allt är klart nu. I dag så ska jag bara skjutsa ut dom till Landet en sista gång, så att dom kan visa en del saker för dom nya ägarna.
Usch, vad det känns jobbigt. Och förmodligen så känns det väl ännu värre för mina föräldrar... Jag hoppas verkligen att jag inte ångrar att inte Borzko och jag tog över huset. Men vi är inga husägartyper. Vi är nog alldeles för lata för att ha ett hus att sköta om.
Men jag har varit där ute någonting varje sommar i fyrtio år... Jag har firat nästan alla mina Midsommaraftnar där i fyrtio år... Mamma och Pappa köpte huset på våren 1968, när jag var sju år. Så nog känns det i hjärtat nu när jag vet att jag aldrig mer kan åka dit. Jag var mycket där på somrarna när Jimmy och Jenny var små också. Så det klart att dom också känner sig lite ledsna i dag. Och även Borzko har ju varit med där ute i tjugotre år.
Jag ska hämta upp Mamma och Pappa i Örby vid tiotiden. Och sen så åker vi ut till Landet för den allra sista gången. Ingen annan i familjen följer med. Mamma ville att det bara skulle vara vi.
Borzko ska strax gå iväg till Farstahallen för att träna på gymmet även idag. Jimmy var ju ute och festade i natt, så han lär väl säkert sova till framåt tolvtiden i dag. Och Jenny har ju jobbat natt, och även jobbat över lite, så hon kom precis hem nu vid niotiden, så hon lär ju sova minst fram till tretiden. Sen får vi se om vi alla fyra kanske kollar lite på Turkiet-resor i eftermiddag. För vi har i alla fall bestämt att vi fyra + min Mamma och Pappa ska åka till Turkiet vecka 30 eller 31.
Läs min helt underbara nystartade blogg! ;)
Att skiljas ifrån ett ställe man har vart på så mycket är jättejobbigt. Jag spenderade alla mina barndomssomrar-och vintrar hos mormor och morfar och när det huset skulle säljas pga att ingen kunde fortsätta ta hand om det så kändes det som att det blev en tom punkt i själen. Den punkten har inte försvunnit än...och huset såldes för tio år sedan....
Det är något som fattas.
Fy va tråkigt att ni måste sälja det:( Men tyvärr är det saker som bara måste göras ibland:/
tråkigt. Hoppas det känns att ni gjort rätt ändå..även om det kan kännas tungt nu !
Förstår att det känns jobbigt :(
Skickar massvis med kramar!
---> Anonym: Okej. Jag kanske tittar in.
---> Duvan: Ja, jag kan tänka mig att det kommer att kännas så för mig också... Och jag tror att det kan komma att kännas ännu värre när mina barn får barn... Då skulle jag ju vilja vara där ute med mina barnbarn... Som mina föräldrar var... Men, men, nu är det som det är!
---> Emeliie: Ja, nu är det ju gjort... Så det är bara att acceptera det och gå vidare i livet...
---> Veronica: Jo, det är nog rätt. Eftersom mina föräldrar inte längre orkar ha det kvar. Och eftersom jag och Borzko inte känner för att ta över.
---> Josefin: Ja, i dag så känns det väldigt jobbigt... Men det går väl över... Tack för kramarna! :-)
Åhh nu gråter jag en skvätt också. /Ahnna
---> Ahnna: Ja, det har fällts en hel del tårar i dag... Och jag tror det kommer fler i kväll när jag ska sova... För att inte tala om vad det kommer att göra på Midsommarafton... :-(
