Tänd ett ljus för Engla, i fönstret i kväll klockan nio...
Att vi alla uppmanas tända ett ljus i fönstret klockan nio i kväll,
för Engla och hennes familj...
Jag kommer att göra det.
Kommer du?
Har fått uppmaningen via sms och mail, självlart kommer ett ljus att tändas. Både i bloggen och i hemmet. //Linda
---> Linda: Ja, det känns rätt att göra så... En fin gest... Att visa att man bryr sig...
Absolut. Står ett ljus färdigt på fönsterbrädan redan.
---> Duvan: Ja, jag ska tända i två fönster. Både ett ut mot gatan. Och ett ut mot andra sidan.
Absolut! Har ett ljus med en ängel på som jag tänkte tända.. fast jag tände det igår också när jag såg på tvn vad som hänt..
---> Sanna: Låter fint med ett ljus med en ängel på. Passar ju väldigt bra.
Sjävklart ska alla som har möjlighet tända ett ljus.
Det är tragiskt att det finns människor som ens är kapabla att utföra sånna här saker
---> Emma och Fredric: Ja, det håller jag med om... Så hemskt att det finns så mycket ondska...
Jag och grannen har redan tänt ljus så det lyser för fullt här. /Ahnna
p.s du kan se hur det ser ut..du vet vart
---> Ahnna: Okej! Då ska jag kolla in hur det ser ut! För jag vet vart! ;-D
Ska tända mina båda ljus åt båda hållen snart...
Ja, jag har tänt ljus. Men blev så sur innan idag när det rullade in sms på sms om att tända ljus. Visst, det är en jätte fin tanke. Men den enda som tjänar på detta är alla mobiloperatörer vars kunder skickar massa sms. Jag tycker tanken är jätte fin, helt klart. Men jag hade hellre sett att man lagt sms-konstnaderna på en insamling till mamman och familjen istället.
Visst, pengar hjälper inte mot sorg. Absolut inte. Jag har själv förlorat ett barn och det kommer man aldrig över. Men pengar kan göra så mycket annat, som tex en extra fin begravning, semester för familjen för att komma undan media osv. Kommer det upp någon insamling så kommer jag att skänka pengar i Englas namn.
Fina ljus du har tänkt. Jag har tänt i flera fönster jag med.
---> Petra: Jag håller faktiskt med dig om sms:en. Och jag kommer också att skänka pengar om jag ser någon insamling.
Hm.
Ingen som ser mitt fönster, så nej.
Sen så har jag svårt för sånna här kollektiva sammvetes-grejer överhuvudtaget =/
---> Prometheus: Jag brukar faktiskt inte heller göra sånt här i vanliga fall. Men fallet Engla har gripit tag i mig mer än tidigare. Så i kväll gjorde jag det. Men här i Farsta så såg jag inte ett endaste ljus i något fönster överhuvudtaget, och jag ser en väldig massa fönster härifrån.
Oh, förresten, kom på en sak. Ang. det där med kostnader för sms...det slog mig för någon dag sedan, media måste ju kännas härligt för en mor som just mist sitt barn. Varje gång någon läser en web-upplaga om något engla-relaterat så går pengar till tidningen.
Media har alltså, visserligen indirekt, tjänat pengar på englas död. All uppmärksamhet kring det hela är en slant i någons sparbössa. För egentligen så kommer alla artiklar i världen inte göra något annat än att just dra in pengar. Över tvåhundratusen personer har skrivit sitt namn på expressens hemsida tex, för att på något sätt få ett renare samvete, kunna säga att dom har gjort sitt för Engla och hennes anhöriga. Tvåhundratusen människor har alltså gjort absolut ingenting för Engla och hennes anhöriga, utan för sig själva och tidningen.
Fin värld vi lever i, eller hur? Ibland blir jag verkligen äcklad över sånt här.
Såklart jag gjorde det! En hemsk händelse!
---> Prometheus The Cynic: Du har ju helt rätt i det du skriver. Men jag kan ju ändå inte tycka att det är fel av dom tvåhundratusen som har skrivit sitt namn på Expressens hemsida. Dom menar ju bara väl! Och vad ska man göra då? Istället, menar jag?
---> Estelle: Ja, fruktansvärd... :-/
Det är det som är grejen. Det fins inget att göra.
Inget frivilligt arbete, ingenstans att skänka pengar, ingenting. Hela situationen är hopplös, och jag tror, hemskt som det låter, att det är just det som får folk
att "agera", och med "agera" så hjälper man precis ingen alls, utom sig själv. Det ända man får ut av att skriva sitt namn för englas skull, är att man kan säga att man skrev sitt namn, för att visa att man bryr sig. Gör det någon faktist skillnad? Icke. En slags moderna avlatsbrev, är vad det är.
Dessutom så fortsätter hela media-karusellen, fast fallet mer eller mindre är över. Det är fortfarande rubriker om Engla överallt.
och, som jag skrev tidigare - rubriker = pengar.
Sen fins det ju alltid den svenska selektiva sorgen.
Alla tycker synd om Engla, och har så väldigt stor förståelse för hennes familj osv, medan tusentals mister livet i minst lika tragiska förhållanden dagligen utan att nån lyfter ett ögonbryn.
Hur många ljus ser vi för dessa tex?
http://www.expressen.se/nyheter/1.1124345/over-70-doda-i-flygkrasch-i-kongo-kinshasa
---> Prometheus: Ja, jag håller faktiskt med dig i allt det du skriver. När man skriver sitt namn på listor, eller tänder ljus i fönstret, så är det på något sätt för att döva sitt samvete.
Man känner sig maktlös, och då känns det ju nästan som om man har "gjort något". Man vill ju så gärna göra något! Men man vet inte vad man ska göra!
Och jag tror inte att den selektiva sorgen är speciellt svensk. Så tror jag att det är för folk i alla länder. Man är ju sig själv närmast. Det är väl egentligen inte så konstigt? Vi tänder inga ljus för dom i Kongo-Kinshasa nu. Men när till exempel Estonia gick under, så tände säkert inte folket i Kongo-Kinshasa några ljus heller...
Tror jag får förklara min teori kring den svenska selektiva sorgen. Självklart är det enklare att bli upprörd när någon relativt nära (rent geografiskt) blir utsatt för något, sen så är det ju alltid känsligare när det är barn det handlar om.
Men vart var alla ljusen när dom mördade barn i Arboga för någon vecka sen? Vart var namninsamligen? Ingenstans.
Den massmediala cirkusen var där och, precis som här, drog nytta och sålde lösnummer av tragedin, men ingen uppmanade till något slags kollektivt sorgarbete.
Det är alltså selektivt vilka vi tycker synd om, och vilka vi inte gör det för. Fallet Engla fick folk att tända ljus. En majoritet av våldsbrotten i sverige får knappt folk att rycka på axlarna. Selektivt. Sen så är det säkert så i hela världen, jag har bara Sverige som referenspunkt.
---> Prometheus: Ja du... Jag vet inte varför vissa våldsbrott upprör mer än andra. Tycker att det som hände i Arboga var fruktansvärt hemskt också. Men på nåt sänt så var väl fallet med Engla "värre". Kanske för att hon bara försvann på väg hem, och så nära hemmet. Kanske för att det var en "okänd" som mördade henne. Eller så är det bara så att det är "någon" i media som haussar upp det, och så blir vi alla påverkade. Jag har faktiskt ingen aning. Men det är väl ändå bra att folk bryr sig! Nån gång i alla fall! Det är ju så hemskt att det faktiskt är så som du skriver, att majoriteten av våldsbrotten i Sverige får knappt folk att rycka på axlarna. Vilket samhälle lever vi då i egentligen?!?
Jag var inte hemma den kvällen det tändes ljus, men jag vet att Robban gjorde det här hemma.
Men vi tände inte bara för Engla, utan de andra också.
Eftersom media inte skriver om det längre, så verkar det som att andra också glömt bort.. tråkigt tycker jag.
---> Jessica: Ja, det finns tyvärr så många att tända ljus för... Det händer ju nya mord och dråp hela tiden... :-(
