Lite deppdag i dag...
Ja, i dag så har jag en liten deppdag, och känner mig låg. Har inte lust att göra någonting alls, trots att det är lördag, helgdag, ledig dag, svenska flaggans dag, sveriges nationaldag, och ganska så hyfsat väder. Jag hade tänkt mig att antingen gå till festligheterna här i Farsta, vid Farsta Gård, där det är nationaldagsfirande. Eller också att åka in till stan, där det är massor med olika aktiviteter och uppträdanden på flera platser.
Men jag tror faktiskt att jag bara ska vara hemma och inne i dag. Inte göra någonting alls, och bara sitta här och deppa lite och tycka synd om mig själv. Ibland tycker jag att man måste få göra det, jag tror att man behöver det ibland. När jag känner mig så här, så brukar det oftast bara hålla i sig i en dag, så förhoppningsvis så går det väl över tills i morgon.
Jag har absolut ingenting att vara deppad och låg för. Så det är nog bara hormonerna och nerverna som spökar lite. Men det här är det jag känner mig lite låg över:
--- Nervös inför Jennys studentdag, med allt vad det innebär, och för alla människor.
--- Nervös inför konferensen med jobbet i nästa vecka, och samma där, mycket människor bland annat.
--- Fortfarande lite ont i min tand och tandkött.
--- Sur för att jag aldrig går ner mina tre kilo som jag vill gå ner.
--- Ont i mina stortåleder och tumleder, och även lite i mitt ena knä, på grund av artrosen.
--- Tycker att jag har så fula tänder.
--- Tråkigt när det är så kallt, molnigt, och regnigt hela tiden.
--- Mycket utgifter just nu, så det är lite jobbigt ekonomiskt.
--- Tråkigt att inte ha någon resa planerad i sommar.
--- Lite orolig över min mamma som inte mår riktigt bra just nu.
--- Separationsångest över Jenny, som nu tar ytterligare ett kliv in i vuxenvärlden.
Och en del andra små saker som jag inte vill skriva här...
Och säkert en hel del andra små saker som jag just nu har glömt bort.
Ja, jag vet att ingenting av det där är någonting att vara lite deppad och låg för. Men ibland så bara är det så här. I morgon är det säkert bra igen...
Ta den där promenaden ner till Farsta Gård i alla fall! Du kommer må bättre då......gladhormonerna kommer igån, och nu tittar ju solen fram också. För att
"belöna/straffa" sig med att sitta inne och stänga in sig i sig själv är inte bra.
Och är inte tanden bra på måndag så kontakta tandläkaren så inte den spökar på Jennys stúdentdag eller konferensen.!
Och du som har börjat sjunga i kören och uppträtt och där är det många människor ...då går det bra på studentfesten . Och man behöver inte hålla några tal ..vi har aldrig gjort det för våra barn inte ens sjungit studentsångerna på våra mottagningar. Så det går så bra ändå!
Till sist kilona skippa all glass, hörde/läste häromdagen att glass är bland det värsta fett och sött i kombination. Tror också jag brukar se lite andra "farliga" saker på bilderna av kvällsmysgodiset. Köp hem lite olika spännande frukter prova nya teer.
Ha en bra helg ...unna dig glädje!
Jag håller med Mimmmi - och utöver det får du en kram!
---> Mimmi: Nej, det blev ingen promenad ner till Farsta Gård. Men jag sitter inte inne varken för att belöna mig och/eller straffa mig. Utan för att jag helt enkelt inte har lust att gå ut bara.
Tandläkaren sa att jag skulle ge mig till tåls tills framåt tisdag. Och det blir bättre och bättre, så jag känner ju att det går åt rätt håll. Jag får proppa i mig Ipren och Alvedon när det behövs.
På kören behöver jag aldig prata. Jag har inget problem med många människor i sig. Men jag har lite sociala problem. Kan inte prata när det är många människor. Och jag har lite svårt att kallprata och vara social med människor som jag inte känner bra. Ett tal skulle jag aldig någonsin klara av att genomgöra. Jag skulle svimma då.
Glassen och mitt andra helggodis vill jag verkligen unna mig. Jag har alltid gjort det och jag brukar kunna gå ner mina kilo ändå. Men det är nog kroppen som har förändrats i den här åldern.
Ha en bra helg du också. Och jag unnar mig glädje. Jag vet att jag är glad igen i morgon, eller senast på måndag. Men ibland orkar jag inte vara glad jämt. Dom flesta runt omkring mig ser mig som en glad person, och ibland så bara vill jag deppa lite och tycka lite synd om mig själv. Det får man väl unna sig.
---> Snurran: Tack! Och Kram! :-)
Tips ang kallprat. Tänk ut tre ämnen som man kan kallprata om iförväg och tänk och öva in lite om dem. Förutom vädret så kan man kanske prata om någon blomma som finns i närheten där man är berömma någons frisyr vet man något om den man pratar om så fråga något om deras barn eller i sommartider om deras planer för semestern.
---> Anonym: Tack för dina tips. Jag ska tänka på dom.
jag förstår att man verkligen behöver unna sig saker ibland.. och i vissa fall orkar man inte bry sig om dem där extra kilona och äta ändå. men tänk om du skulle sluta äta det där "farliga", så skulle du kunna uppnå din idealvikt mycket snabbare!
Klart man får tycka synd om sig själv för oftast så gör ju ingen annan det :-)!
Och klart vill man äta lite godis......
---> Anna: Jo, men "vanliga" dagar så bryr jag mig inte. För jag är ju inte tjock. Det är bara såna här deppdagar...
---> Mimmi: Precis...
Man får ha sina deppdagar ibland, sånna behövs! Jag hoppas du mår bättre och är gladare imorgon! (:
---> Patricia: Ja, jag tror faktiskt att dom behövs ibland. Och jag tror och hoppas också att det är över tills i morgon.
Okej nu har vi pratat och jag har peppat dig per telefon. Men i morgon kommer allt kännas bättre. Ibland behöver man dagar då man bara ligger i soffan och tänker och tycker lite synd om sig själv. Det gör alla. Och jag förstår att mycket känns jobbigt nu. Men du kommer klara allt galant och när sommarlovet väl dragit igång och student och allt är över kommer det kännas bättre.
Du är bäst Mamsi ! Ringer senare igen.
Älskar dig ! PUSS
---> Jenny "Tufsan" Kullin: Ja, man behöver nog såna här dagar ibland kanske. Men ändå så är det jobbigt. Men i morgon så har jag bestämt mig för att jag SKA må bra och vara glad.
Du är alltid bäst på att peppa mig, det vet du. Jag älskar våra timslånga telefonsamtal varje dag. Tack för dina ord i telefon förut, och vi hörs igen senare.
Och jag oroar mig alltid för allt i förväg, och sen så blir allt jättebra. Men det är så jag är, och det är ingenting att göra åt. Jag försöker att kämpa med det.
Jag älskar dig otroligt mycket. Och det är du som är bäst. Puss och kram från Din Mamsi. <3 <3 <3
Hej, ja ibland känner man sig deppad. Med åren har jag lärt mig att det går över, ganska snabbt för min del också. Det bästa är oftast att sticka iväg och träna eller gå ut och stavgå, men ibland vill man bara vara inne - som du i dag. Och det är ju helt okej!!
Hoppas du mår bättre snart.
---> Annebelle: Ibland är man lite FÖR snabb! ;-)
---> Annebelle: Jo, visst är det så här, att det blir så här ibland. Ingenting att hänga upp sig på, eller hetsa upp sig för egentligen. För det går ju oftast över på någon dag. Det är säkert bättre att ge sig ut och göra något, men jag kunde inte förmå mig till det i dag tyvärr. Men i morgon så ska jag tvinga ut mig, om jag inte mår bättre. Tack för dina ord.
Jag hör att du behöver peppas upp! Därför kommer här en trevlig nyhet; vi ses snart. :)))
Din familj kanske borde tagit ut dig på något kul för det är ju inte så kul att bli lämnad ensam hemma!
---> Natalie: När kommer ni? Hur länge är ni här? När åker ni hem?
---> Anonym: Jenny jobbade i dag. Och Jimmy var tvungen att fixa några fel på sin bil. Och Borzko hjälpte honom.
Vi kommer den 3:e juli vid 14-tiden (tror jag :) och flyger tillbaka den 1:a augusti.
Var bilen viktigare än dig...;.)??
---> Natalie: Jaha. Okej. Så ni blir här en hel månad. Har ni några speciella planer?
---> Anonym: Nej, självklart inte. Men SÅ deppig är jag inte, så dom hade behövt ställa in sina planer för min skull.
Förutom att hälsa på släkt och vänner besöker vi väl de vanliga turistplatserna; Skansen, Grönan, Junibacken, något museum...osv.
Tihomir vill gärna ta en tur med en av Viking Line båtarna som han var med och byggde. Jag har för mig att de används till dagskryssningarna till Åland... Om ekonomin tillåter kanske vi åker ner till Kolmården oxå..
Sist men absolut inte minst - en del shopping. :)
---> Natalie: Okej! Låter trevligt! :-)
pinsamt å ha en mamma som är rädd för att prata med folk..:S
---> Anonym: Ja, men vilken tur att jag inte har dig till barn då. För mina barn tycker inte att jag är pinsam. För dom har empati och förståelse för mig, och för andra människor.
Passa på att fixa lite med tänderna nu när du så att såga är inne i svängen och det blir ju billigare då. Sedan så om du inte skall resa något i sommar så har du kanske lite mer pengar!
så.
Sedan kan du investera i bra promenadskor med iläggssula bätte än tunna skor utan stadga från Din Sko.
Börja på gym för att träna upp musklerna runt knäna så du inte får besvär med atros där med. Kontakta en sjukgymnast
Synd om du skall vara deppig för saker som lått kan åtgärdas.
Sedan så kanske den mental biten följer med automatiskt.
---> Mimmi: (Varför skriver du ibland ut ditt namn, och ibland skriver anonymt?)
Tack för dina råd och tips. Kanske att jag kommer att ta till mig dom. Men jag vet ju precis själv allting. Men ibland när man är låg, ledsen, och deppad, så är det faktiskt inte så lätt att bara "rycka upp" sig.
Det finns också annat bakom, än dom sakerna som jag skriver ut här i bloggen... Men jag vill kanske inte lämna ut precis allt om mitt liv...
Därför jag missar det! har det inte inlag som standard....
Klart du skall vara privat och inte hänga ut hela ditt liv!
---> Mimmi: Okej. Jag bara undrade. För ibland så har jag kommentarer som är anonyma, och då brukar jag kolla in IP-numret, och då är det ofta du. Så jag bara undrade varför. Om du ibland ville vara anonym, eller om det var ett misstag.
Ja, men ibland verkar folk inte riktigt förstå att man faktiskt vill ha lite för sig själv, även om man bloggar öppenhjärtigt.
